Inte farligare än förut

onsdag 23 mars 2011

Ett jordskalv med påföljande tsunami blev den värsta naturkatastrofen i Japan hittills. Visserligen kunde man förutse att saker som denna inträffar i Japan, men man kan knappast klandra japanerna för att tålmodigt insistera på att bo där japaner brukar bo, trots att hela landet egentligen är seismiskt olämpligt som boplats.

Som om det nu inte skulle räcka med jordbävningen och de förödande vågorna har landet nu också en nukleär katastrof på halsen i Fukushima.

Men man kan inte heller klandra japanerna för att liksom alla industriländer ha ett stort behov av energi. Man kan inte ens klandra japanerna för att i stor utsträckning använda kärnkraft när realistiska alternativ saknas.

Man kan däremot klandra Tepco för att säkerhetsnivån på kärnkraftverken inte var dimensionerad för vad som faktiskt kunde inträffa, utan bara för vad som redan inträffat. Om det var fantasilöshet, snålhet eller båda delarna som lett till att man byggt för att bara nästan klara av att möta verkligheten får framtiden utvisa.

I vilket fall har de havererade reaktorerna i Fukushima åter fått fart på debatten om kärnkraftens fara eller inte fara, vara eller inte vara även i Europa. Varför då?
En förklaring är givetvis att den ständigt latenta motståndsrörelse som inte vädrat radioaktiv morgonluft sedan Tjernobylkatastrofen åter har fått ett incitament att vakna upp. Men på vilken ny grund?

De gamla milstolparna av katastrofer, Windscale, Harrisburg och Tjernobyl har fått sällskap av Fukushima, men vilken kunskap tillför detta? Jo, att det kan gå galet om man parkerar kärnreaktorer där tsunamivågor drar fram.
Ändå ifrågasätts nu reaktorer i bl.a Tyskland och även Sverige, länder där varken omfattande seismisk aktivitet eller tsunamivågor hör till de absolut allra värsta tänkbara eller ens otänkbara scenarierna.

På vilket sätt blev då plötsligt kärnkraften i norra Europa farligare nu än före jordskalvet i Japan? Kan det rentav vara så att människor inbillar sig att det finns ett samband mellan verkliga risker och medvetandegraden om dem? Jo, tyvärr är det så att människor ofta tror att fara uppstår först när de blir medvetna om den. De reagerar och agerar dessutom på detta utan att i stället använda den tankeapparat de som regel är utrustade med.

Den mer eftertänksamme inser i stället att säkerhetsutveckling i samband med kärnenergi faktiskt är en kontinuerlig process och inte något som liksom det allmänna medvetandet om denna pågår en stund efter varje katastrof för att sedan åter falla i glömska. Förnuftigt är dock att lära sig något när det händer saker där som även kan hända här. Men så är det ju inte i det här fallet, så vad handlar allt rabalder om nu då?

Faktiskt om ingenting annat än en lättsuggererad opinion och politiker som blir ivriga att plocka dess poäng.

Men själva kärnkraften är inte ett dugg farligare efter haveriet i Fukushima än den var före.

DN – Nu är det fler som vill avveckla kärnkraften
DN – Framtidens kärnkraftverk ska bli säkrare
DN – Att lära av Fukushima
DN – Den onda strålningen

SvD – Majoritet emot ny kärnkraft
SvD – Det finns inga säkra kärnkraftverk
SvD – Har vi målat fan på väggen som sig bör?
SvD – Flera demonstrationer mot kärnkraft

1 kommentar till:
Inte farligare än förut

  1. Elin

    Visst har du rätt i att kärnkraft är precis lika farligt som tidigare. Och vi har precis lika lite som förut kommit på en bra lösning på hur slutförvaringen av kärnavfall ska hanteras. I nästan 25 år har den allmänna uppfattningen i Sverige varit att kärnkraft är ett nödvändigt ont, men att vi ska avveckla den snarare än utöka den. Av någon anledning tyckte regeringen förra året veckan innan midsommar ändå att något var annorlunda. Att vi i Sverige behöver 10 ny reaktorer. Inte för att vi har ett ökat energibehov utan för att vi ska sälja energi till övriga Europa och få snurr på tillväxten. Tillväxten som alliansens politiker verkar tro ska kunna fortgå i all evighet trots att vi lever på en planet med ändliga resurser och fler människor som lever där än någonsin. I min värld är allt detta bakvänt och kräver en motreaktion. Problemet är att media i mångt och mycket tystat detta och proposistionen röstades igenom i riksdagen veckan innan midsommar förra året med 174 röster mot 170. Vi som tycker att detta var ett dåligt beslut har inte tidigare kunnat hävda vår röst, men nu har allas, framför allt medias, intresse åter hamnat på frågor om kärnkraft och självklart kommer vi inte att sitta tysta.

Skriv en kommentar till:
Inte farligare än förut

Din kommentar publiceras först efter att ha passerat min granskning.
Läs min Policy för kommentarer!

Obligatoriska fält är markerade med *


(Visas aldrig)