Inlägg med etiketten “Ateism”

Hur fan svär ateister?

torsdag 10 februari 2011

I Svenska Dagbladet presenteras något så annorlunda som en expert på svärande. Professor Magnus Ljung berättar att vad som är användbart som kraftuttryck beror på om det är ett tabu i den aktuella kulturen.

Svärandet blir alltså meningslöst när mottagaren inte upplever att ett tabu är brutet. Detta att inte alls bli upprörd är faktiskt det mest effektiva sättet att samtidigt avväpna den svärande antagonisten och återgälda förolämpningen. Utifrån Ljungs exempel på hur ”mamma” är tabubelagd på många håll, men inte hos oss, kan man föreställa sig en svärandets kulturkrock:

– Jag ska knulla din mamma! (Med lämplig brytning)
– Okej att du är gerofil, men du får säkert stryk av farsan efteråt! (Utan brytning)

Det finns många exempel på att svärande bara fungerar om den det riktas till uppfattar ett brutet tabu.

Religion har präglat vår språkutveckling, och den har gjort det i så hög grad att det är svårt att undvika religiöst färgade begrepp även i totalt profan prosa. På grund av denna prägling går även svordomar ofta ut på att bryta mot just religiösa tabun.

De begrepp som står till buds i kristen tradition syftar som regel antingen till att ”åkalla gud” vilket för de troende kan vara tabu om man gör det i fel sammanhang, eller så åkallar man ”motparten”, vilket i princip alltid är tabu.

Men hur förhåller sig en ateist till de här uttrycken när de inte har någon tabubelagd laddning alls?

En ateist finner det totalt meningslöst att använda uttryck som ”Å herre gud!” eftersom det varken syftar till eller på något. Då kan man ju föreställa sig att begrepp som fan, satan, helvete o.s.v. skulle vara lika meningslösa.

Men så är det faktiskt inte alls. Så länge de här orden retar upp gudstroende proportionellt mot deras avstånd till ateismen blir det aptitligt för ateisten att svära för att markera avstånd till religionen.
Ateisten själv förblir ju obesvärad samtidigt som de troende gör allt från att skruva på sig besvärat till att skrika ut sin moralpanik eller rentav svimma.

Ateisten har här fördel av att kunna skapa helt fritt utifrån de religiösa tabun som finns att tillgå. En kombination som ”Men herre fyfan djävla gud och satans förbannade jesus i helvete!” är en formidabel harang man endast kan häva ur sig tillsammans med ett leende om man egentligen inte tillmäter innehållet något som helst värde – annat än i relationen till dem som helt grundlöst väljer att bli väldigt upprörda. ;-)

Som avslutning vill jag dela med mig av en liten lärorik film om ett mångsidigt ord, från det alltid lika pedagogiska Monty Python-gänget: FUCK YOU!