Inlägg med etiketten “Svenska kyrkan”

Blek humor i Hemmets Vän

söndag 6 februari 2011

I humortidningen Hemmets Vän kan man hitta massor av lustiga artiklar. Visserligen gränsar det till lyteskomik, men de får väl ändå antas ta sig själva på så stort allvar av fri vilja?

En professor emiritus Bert Stålhammar ställer den 3/2 frågan Var kommer alla bleka ledare ifrån?

Han syftar givetvis på kyrkliga ledare, och gör antagandet att fler känner till Christer Sturmark än ärkebiskopen. Det är nog helt korrekt. Och förklaringen är så enkel att det är pinsamt att Stålhammar ställer frågan.

Medlemmarna i förbundet Humanisterna är engagerade och medlemmar av fri vilja. Av de 6 miljonerna medlemmarna i Svenska kyrkan är det förmodligen färre som har gjort det aktiva valet att bli medlemmar än de som samlats i Humanisterna.
Merparten av de där miljonerna är antingen kollektivanslutna sedan späd ålder och kvar av slentrian, eller också är de kvar för att de tror sig ha någon nytta av det. Det senare är ofta baserat på ett missförstånd om att man ”måste” vara medlem för att åtnjuta vissa rättigheter. I vilket fall rör det sig alltså inte om människor som ”har gått med”. Nästan uteslutande är det människor som ”inte har gått ur”.
Nivån på intresse och engagemang kan nog inte illustreras tydligare.

För att en jämförelse ens ska kunna bli relevant, behöver de 6 miljonerna dels informeras om vad medlemskapet verkligen innebär och inte. Dels behöver de avkrävas en aktiv handling för att fortsätta vara medlemmar.
Utfallet skulle ändå antagligen bli betydligt över 4000 medlemmar, men knappast över miljonen. Ingen av oss vet säkert.
Då kan man åter fråga sig varför Humanisterna märks mer?

Svaret är att människor som har tänkt och tagit ställning som regel också har förmågan att formulera sina tankar i tal och skrift. De märks därför mer än människor som inte har tänkt.
Troende människor har däremot valt bort tänkandet och överlåtit det verbala till sina ledare. De har ju inget nytt att tillföra eftersom bibeln är deras norm. När någon ändå tar till orda handlar det därför nästan uteslutande om detta gamla.

Stålhammars inägg är ju ett exempel på just det, han är bekymrad över att att saker inte förblir vad de har varit. Att vetande successivt har ersatt den gamla tron tycks ha gått honom helt förbi. Det avspeglar sig däremot tydligt i folkets intresse för kyrklig verksamhet.

Det enkla svaret på frågan blir alltså att en blek verksamhet kommer att ha bleka ledare. Var det så svårt att räkna ut, Stålhammar?